

Kan vi förbjuda hat |
||
| Kan vi förbjuda hat mellan folkgrupper och nationer liksom krig? | ||
26 juni 2014Sandarnegubben |
||
![]() |
||
|
Tyvärr
finns det väldigt många grupper som kan
bråka sinsemellan. Några exempel är
religiösa grupper, politiska grupper, kvinnogrupper
sinsemellan eller mot mansgrupper alternativt
”omvänt” o.s.v. i det oändliga. I
36 år var jag medlem i en herrklubb, en Lionsklubb
för att vara exakt. Ett gammalt och av vissa
omständigheter nödvändigt beslut sade att
optimalt medlemsantal låg kring fyrtio medlemmar och att
antalet inte fick överstiga femtio.
Vi
och våra mer eller mindre äkta hälfter var
mycket eniga om detta och klubben samlades en gång i
månaden till beslutssammanträde följt av en
trevlig supé med dryckjom, dryckesvisor och glam herrar
emellan, samt ibland någon aktuell programpunkt eller ett
kort föredrag. Två gånger per år
anordnade vi Ladies Night och till jul fick damerna vara med
på månadsmötet som
åhörare och vid supén.
Men
så kom ett par toffelhjältar med i klubben. Till en
början gjorde det inte så mycket. Vi
undersökte vad medlemmarna ville och det visade sig att om
kvinnor skulle komma med i klubben, så skulle ett flertal
män omedelbart lämna klubben, bara ett par med
”riviga” käringar sa sig vilja ha med
damer vid månadsmötena.
Herrklubbar
med ett populärt inarbetat internprogram och seder passande
män skulle inte få finnas enligt ett par av damerna.
Kvinnoklubbar kunde däremot tänkas. Kvinnorna visade
sig vara mäktigare än männen. De infann sig
helt enkelt vid aktiviteterna och kunde sedan inte i längden
uteslutas från beslutsmötena.
Här
i Söderhamn öppnade Lions klubb för
kvinnliga medlemmar för ett drygt decennium sedan och dog en
snabb död, vilket var beklagligt. Lions gör mycket
gott och medlemmarna betalar själva alla administrativa
kostnader, varför insamlade medel oavkortat går till
hjälpbehövande.
För
ett tag sedan fick Fredrik Reinfeldt den närmast idiotiska
frågan: ”Är du feminist?”
Reinfeldt svarade naturligtvis: ”Nej Moderat”,
vilket ju inte hindrar att han värnar om det s.k.
täcka könet. Andra partiledare har gått i
fällan. Uttrycket förefaller mig mer och mer
befängt alltefter att kvinnliga politiker framträder
i skrift och i TV. De förefaller minst lika
hårdkokta som många manliga politiker De
är inte sällan så hårdhudade att
de kan stå raka utan ryggrad har jag hört. Vem
är maskulinist eller ska det vara maskulist?
Det
finns absolut inget behov av vissa nya politiska partier,
sådana som Miljöpartiet och Feministiskt initiativ
t.ex. Värnet om miljön och allas rättigheter
och skydd ingår i det vi kräver av alla politiker.
Ändå tänker en hel del lägga sin
röst på sådana från
början enfrågepartier. Nu framställer sig
övriga partier som mer feministiska än Feministiskt
initiativ och mer miljöskyddande än
Miljöpartiet.
Se
på Miljöpartiets vurm för tusentals
miljökvaddande vindkraftverk i den norrländska
naturen, där de boende försöker
överleva med hjälp av besöksnäring.
Tyska turister kommer idag för att få se
orörd och alltså oförstörd natur.
Snart
har vi val och då skall man som medborgare ställa
upp och avlämna sina röstsedlar. När man
gör så har man också en skyldighet att ha
bildat sig en uppfattning om vad de olika partierna vill och inte vill.
Eftersom
jag inte hade tittat på dessa partiers program tidigare, utan
bara följt dem i nyhetsflödet, så gick jag
härom dagen in på deras hemsidor. Jag
började med att titta på vad de står
för när det gäller försvarspolitik.
Det är ju just nu ett särskilt intressant
politikområde eftersom Putin nyligen genomfört
två överfall mot europeiska stater och tagit
landområden.
Nu
genomför han dessutom en destabilisering av Ukraina med trupp
som inte visar flagg och vapenleveranser till den aggressiva ryska
minoriteten (17 %)
i landet, vapen som används. Bl.a. har dessa vapen
använts till att skjuta ned regeringssidans flygplan och
helikoptrar. Stridsvagnar har också slagits ut, allt visande
att kvalificerade vapen smugglats in från Ryssland och att
Putin är en grov brottsling, skyldig till många
människors död.
Jag
går in på Miljöpartiets hemsida,
där får jag se och höra
miljöpartiets två språkrör. En
klart löjlig benämning för partiledare, men
antagligen skall den annonsera att alla bestämmer allt i
partiet? De två trampar sig fram på var sin cykel
genom (film-)livet. Ingen skall försöka inbilla mig
att de två klarar sina transporter hit och dit med varsin
cykel. Gustav Fridolin har en relativt miljövänlig
bil, det vet jag. Det är ingen bil en
”normalpensionär” har råd med,
men han har ju sitt av politiker satta mycket frikostiga
politikerarvode.
”Miljöpartiet
de gröna värnar om den militära
alliansfriheten och är därför mot anslutning
till NATO. Sverige ska i sin säkerhetspolitik aktivt delta i
uppbyggnaden av ett internationellt samarbete i frågor som
rör nedrustning, ickevåldsfördrag och
demilitariserade zoner”, läser jag.
Har man möjligen i
Miljöpartiet inte förstått att Nato
är en försvarsallians, avsedd
att förhindra krig och om detta inte lyckas lämna
hjälp mot den som börjar krig? Nato bildades efter
andra världskriget, då ett kraftigt upprustat
Ryssland fortsatte upprustningen, hotade omgivande stater och tvingade
på dem det kommunistiska systemet.
Ryssarna
påtvingade sina randstater, som de sedan kriget höll
ockuperade, sitt kommunistiska system och Warszawapakten. Ett system
dessa stater tvingades behålla tills Sovjetunionens och
kommunismen bröt samman runt 1990, alltså i 45
år.
Situationen har under Putin
till stor del återuppstått, även om Putin
inte kan återinföra systemet fullt ut. Han kan
lyckligtvis bara beklaga systemkollapsen och beteckna den som en
geopolitisk katastrof, vilket han lyckligtvis är ganska ensam
om bland staters ledare.
Vidare är det
självklart att vi har ett krav att skurkstater som Ryssland
skall nedrusta, så att även vi kan göra
det. Ickevåldsfördrag är vi också
självklart för, även om de historiskt har
visat sig betydelselösa. Historien visar också att
demilitariserade zoner ofta är bland de första som
ockuperas i krig. Några ex: Rhenland, Danzig, Sveriges planer
”nyligen” att besätta det demilitariserade
Åland, för att hindra att det hamnade i ryska
händer.
I den förvirrade
texten på hemsidan läser jag:
”För att kunna möta hoten mot
vårt samhälle måste vi beredda och
utveckla den nationella säkerhetspolitiken så att
den bättre motsvarar framtidens kriser. Ingen nation kan hota
sig till säkerhet eller kriga sig till fred.”
Kanske vet
Miljöpartiets ledare mer än vi andra om framtidens
kriser och att vi inte behöver ett bättre
militärt försvar än det vi (egentligen inte)
har. Miljöpartiet vill i dagsläget sänka
försvarsanslaget!
Krig vill jag inte ha, men
vad jag vet så följer alltid fred efter krig om inte
för alltid så i alla fall för en tid och
Sverige har historiskt många gånger krigat sig till
fred, ofta t.ex. i krig mot Danmark. Kan detta vara okänt i
Miljöpartiet?
Det finns många
kloka talesätt. Ett av dem är: Om framtiden
vet vi att vi inget vet. Det är också bra
att vara förberedd på det som råkar
hända. Krig är en stor sak och ibland, men
långtifrån alltid, ses tecken på vad som
kan komma. Problemen då det gäller krig
hänger ihop med att upprustning av en försvarsmakt
tar väldigt lång tid. Många år
om man inte redan har en i alla delar fungerande
mindre försvarsmakt.
Sverige saknar idag
väsentliga delar till sin s.k. försvarsmakt och det
så viktiga civilförsvaret kan man säga
saknas helt. Det som finns täcker möjligen behoven i
fred. Ja, jag hör din reservation och det är riktigt.
Det militära försvaret vid ofred i vår
omedelbara närhet saknas också och många
krig har kommit som en överraskning, eller nära nog
utan förvarning.
Så kommer garden
mot Feministiskt initiativ: ”Mäns våld mot
kvinnor är ett strukturellt och globalt problem.
Våldtäkt blir också ett allt vanligare
vapen i väpnade konflikter. Fredsarbete och internationella
insatser måste ha kunskap och resurser att
säkerställa kvinnors säkerhet.”
Våldtäkt
har alltid följt i krigs spår. Under andra
världskriget sanktionerades de dessutom av ryssarna,
då den i Ryssland ”berömda”
skribenten Ilja Ehrenburg i rysk press uppmanade soldaterna att
våldta tyska kvinnor då man gick in i Ost-Preussen.
Frågan är om inte detta rent av försenade
ryssarnas framryckning en del. Hur som helst så kom det
för de ryska soldaterna att gälla allt av kvinnligt
kön även barn och gamlingar.
Jag har i min blogg
försökt få folk att
förstå hur fasansfulla krig är och att vi
därför bör kunna hålla det
ifrån oss med ett tillräckligt starkt
försvar. Ett par exempel ger jag här: Tyskarna
återtog i Baltikum en by som ryssarna erövrat. De
hittade en många gånger våldtagen kvinna
uppspikad på en ladugårdsdörr
varpå de snabbt lyckades få dit några
korrespondenter från neutrala stater. Jag minns än
idag när jag läste artikeln.
Den sovjetiske
löjtnanten Vladimir Gelfand har skrivit Tysk dagbok
1945-46. En sovjetisk officers anteckningar. Den utgavs
postumt och i Sverige 2006 och innehåller dagboksanteckningar
från krigets slutskede 13 januari – och senare
under ockupationen 1945-46. Ett par citat:
… I
förrgår stred en kvinnobataljon på den
vänstra flanken. Den krossades fullständigt och de tillfångatagna
tyskorna förklarade att de hämnades sina män
som stupat vid fronten. Jag vet inte vad man gjort med dem, men man
borde avrätta uslingarna utan förbarmande.
Våra soldater föreslår att dessa kvinnliga
skurkar borde spetsas genom könsorganen, men jag tycker att de
helt enkelt skall likvideras. …Kvinnor
tjänstgjorde i krigets slutskede som reguljära
frontsoldater för vilka krigets lagar, okända
för ryssar, skulle gälla.
… Hos fienden
syns inga kvinnor till sedan man stuckit en påle i kroppen
på en av dem och skickat henne naken tillbaka till den tyska
sidan. … Det finns mer i den
där boken som jag inte anser mig kunna citera i min blogg.
Betänk särskilt att mannen som skrivit dagboken var
officer (löjtnant) och inte menig soldat och analfabet.
För att inte mota
bort de väljare som ändå vill ha ett
försvar, så avslutar partiet så
här: ”Militära insatser kan dock
rättfärdigas då förebyggande
åtgärder misslyckats och det är det enda
medlet att förhindra ytterligare kränkningar av de
mänskliga rättigheterna och lidande. En
förutsättning är att det sker i
självförsvar eller med FN-mandat.” Att
detta kräver en väl utrustad och övad
försvarsmakt lyckas man bortse
ifrån.
Feministiskt initiativ sammanfattar i fyra punkter:
•
Förändra det globala
säkerhetspolitiska begreppet så att också
det strukturella våld som riktas mot kvinnor i vardagen
innefattas.
•
Demontera den traditionella
säkerhetspolitiken och i stället fokusera
på begrepp som hållbar fred, kroppslig integritet,
frihet att agera samt kvinnors, mäns och transpersoners
rätt och frihet att vara autonoma individer i livets alla
faser och rum.
•
Nationellt och internationellt verka för
konfliktlösning på icke-militär grund.
•
Nolltolerans för alla former av sexuellt
utnyttjande på FN-missionerna måste
tillämpas.
De två
första punkterna visar att man inget
förstått av det som är
säkerhetspolitik. Både våld mot kvinnor
och innehållet i andra punkten är viktiga, men skall
givetvis inte ersätta det man idag innefattar i begreppet
säkerhetspolitik. Lika angeläget som kvinnors
säkerhet är allas säkerhet och
värda att särskilt nämna är t.ex.
även barn, gamla sjuka oavsett de är män
eller kvinnor.
Att
föreslå demontering av det vi idag menar med
säkerhetspolitik är bara löjligt,
helknäppt eller vad man vill i den stilen. Tvister mellan
stater finns och kommer att finnas allt framgent och de får
fruktansvärda konsekvenser för enskilda
människor av alla slag. Alla våra partier verkar
för konfliktlösning på i första
hand icke-militär grund liksom nolltolerans vad
gäller sexuellt utnyttjande.
Den traditionella
säkerhetspolitiken är patriarkal, skriver FI och historiskt
är den det utan tvekan så. Men krigiska fruntimmer
saknas ingalunda. Jeanne d’Arc, Margaret Thatcher, Karin
Enström, vår försvarsminister och
historiskt många drottningar och numera finns inom svensk
försvarsmakt åtskilliga kvinnor även i
höga befattningar.
FI leds av Gudrun Schyman,
under sin storhetstid som politiker en av generalissimus Stalins,
sedermera Mao Tse-tungs och om jag minns rätt Pol Pots
främsta anhängare i Sverige. Mer krigiska och vidriga
brottslingar mot mänskliga rättigheter har jag
svårt att tänka mig, men de här
glömde Medelsvensson snabbt, liksom Gudrun själv.
Numera härjar Putin
så gott som fritt och EU har inget verkningsfullt att
sätta emot, sedan man gjort sig beroende av rysk gas och USA
ledsnat på interna europeiska bråk. EU:s
militära förmåga är
tyvärr nära försumbar, så som FI
önskar.
Jag saknar ett parti i
rikspolitiken som något lite värnar om riktigt gamla
och sjuka. Att gång på gång
införa jobbskatteavdragen var enkelt trots konsekvenserna, men
att omedelbart slopa de särskilda straffskatterna för
gamla och sjuka möter hinder t.o.m. hos Socialdemokraterna har
vi just fått veta. De som förr talade så
varmt om solidaritet. Inte ens under kommande valperiod anser de sig
kunna helt avskaffa straffskatten för gamla och sjuka. . Var
FI och Miljöpartiet kommer att stå i
frågan är det nog ingen som idag vet.
Gamla och sjuka verkar idag
inte intressanta för något etablerat parti. Ordet
för dagen är EGOISM.
|
||
Om migBertil |
||
| Jag är 90 år och sedan 2004 bosatt i Sandarne (Söderhamn). Jag har en del erfarenhet och därför en del att säga. Gubbdjäveln är med ålderns rätt ibland ganska förbaskad över hur det har blivit i Gävleborg och Söderhamn med (s) i oavbruten maktställning.. Mitt liv: 5 1/2 år som militär, till stor del medan Europa stod i brand. Efter några års studier sedan under 40 år planerare för Försvarets Telenät (för totalförsvaret). En specialitet blev elektromagnetisk vågutbredning (under 9 år adjungerad ledamot i Svenska Nationalkommittén för Radiovetenskap). Fritidspolitiker i Haninge kommun: 18 år i kommunfullmäktige, 9 år i kommunstyrelsen, 12 år som v.ordf. i skolstyrelsen, 6 år som v.ordf. i fast.-nämnd, 21 år som ordf. och v. ordf. i kommunala bolag m.m. Jag var verksam i Lions Club Västerhaninge under 36 år. Det hela får väl ses som en del erfarenheter antar jag. Mina inlägg är sorterade på "Etiketter" enl. ovan. Bloggen påbörjades i februari 2009. |
© Sandarnegubben
Can We Ban Hatred? |
||
| Can We Ban Hatred Between Ethnic Groups and Nations, as Well as War? | ||
26 June 2014Sandarnegubben |
||
![]() |
||
|
Unfortunately, there are many groups that may quarrel among themselves: religious groups, political groups, groups of women with one another or against groups of men, or the other way around, and so on without end. For 36 years I belonged to a gentlemen's club, a Lions club to be precise. An old decision, necessary for various reasons, set the ideal membership at around forty and the maximum at fifty.
We and our better—or not always better—halves agreed on this. The club met once a month for a business meeting followed by a pleasant supper with drinks, drinking songs and cheerful conversation among the men, occasionally with a topical programme or a short talk. Twice a year we arranged Ladies' Night, and at Christmas the ladies could attend the monthly meeting as listeners and join us for supper.
Then a couple of henpecked husbands joined the club. At first it made little difference. We asked what members wanted and found that several men would leave immediately if women were admitted; only a couple of men with particularly forceful wives wanted the ladies at the monthly meetings.
According to a couple of the women, men's clubs with popular established programmes and customs suited to men should not be allowed to exist. Women's clubs, however, were apparently acceptable. The women proved more powerful than the men: they simply turned up at activities and eventually could no longer be excluded from decision-making meetings.
Here in Söderhamn, the Lions club admitted women a little more than a decade ago and quickly ceased to exist, which was regrettable. Lions does much good. Its members pay all administrative costs themselves, so that everything raised goes directly to people in need.
Some time ago Fredrik Reinfeldt was asked the almost idiotic question, “Are you a feminist?” Reinfeldt naturally answered, “No, a Moderate,” which does not prevent him from caring about the so-called fair sex. Other party leaders have fallen into that trap. The expression seems increasingly absurd to me as female politicians appear in print and on television. They seem at least as tough as many male politicians. I have heard that some are so thick-skinned that they can stand upright without a backbone. And who is a masculinist—or should it be “masculist”?
There is absolutely no need for new political parties of this kind, such as the Green Party or Feminist Initiative. Protecting the environment and everyone's rights and interests is something we demand of every politician. Nevertheless, many people are considering voting for parties that began with a single issue. Now the other parties present themselves as more feminist than Feminist Initiative and more environmentally minded than the Greens.
Consider the Green Party's mad idea of installing thousands of environmentally damaging wind turbines in the countryside of Norrland, where local people try to survive through tourism. German tourists currently come to see undisturbed, unspoiled nature.
An election is coming soon, when you, as citizens, must get up and cast your votes. You also have a duty to form your own view of what the different parties do and do not want.
Since I had never studied these parties' programmes but had only followed them in the news, I recently visited their websites. I began with defence policy. This is an especially interesting area at present, because Putin has recently attacked two European countries and seized territory.
He is now also destabilising Ukraine through troops without national insignia and shipments of weapons to the country's aggressive Russian minority (17 per cent). Those weapons are being used, among other things, to shoot down government aircraft and helicopters. Tanks too have been destroyed, indicating that modern weaponry is being smuggled in from Russia and that Putin bears serious responsibility for many deaths.
I visit the Green Party website and see and hear its two spokespersons. What an absurd term for a party leader—perhaps it is supposed to imply that everyone makes every decision? Both ride around on their own bicycles, just as in a film. Nobody should imagine that they actually travel everywhere on those bicycles. I know that Gustav Fridolin has a relatively environmentally friendly car, but not one an ordinary pensioner could afford. He receives the very generous remuneration politicians have set for themselves.
I read: “The Green Party supports military non-alignment and therefore opposes NATO membership. In its security policy, Sweden will actively help strengthen international cooperation on disarmament, non-aggression agreements and demilitarised zones.”
Perhaps the Greens do not understand that NATO is a defensive alliance intended to prevent wars and, if prevention fails, help protect against those who start them? NATO was founded after the Second World War when heavily armed Russia continued rearming, threatened neighbouring countries and imposed a communist system on them.
Russia imposed its communist system and the Warsaw Pact on the surrounding states it had occupied since the war. Those countries had to maintain the system until the collapse of the Soviet Union and communism around 1990—some 45 years.
Under Putin the situation has in many respects returned, although he cannot fully restore that system. Fortunately he can only mourn its collapse and call it a geopolitical catastrophe, a judgement he is largely alone in making among heads of state.
Naturally, we demand that rogue states such as Russia disarm so that we too can do so. We also support non-aggression treaties, even though history has demonstrated how little they are worth. History likewise shows that demilitarised zones are often among the first areas occupied in a war. Examples include the Rhineland and Danzig, and Sweden's plans, not so long ago, to occupy the demilitarised Åland Islands to keep them out of Russian hands.
Among the muddled statements on the website, I read: “To meet threats to our society, we must prepare and develop national security policy so that it is better suited to future crises. No country can achieve security through threats, or peace through war.”
Perhaps Green Party leaders know more than everyone else about future crises and about why we need no stronger armed forces than the ones we effectively do not have. The Greens now want to cut the defence budget!
I do not want war, but as far as I know war has always been followed by peace, even if not forever then at least for a while. Historically Sweden has achieved peace many times, for example through its wars with Denmark. Can the Green Party really be unaware of that?
There are plenty of wise sayings, including: “About the future we know that we know nothing.” It is sensible to be prepared for what might happen. War is a serious business; warning signs sometimes appear, though far from always. The difficulty is that rebuilding armed forces takes a very long time—many years unless you already have a small but sufficiently capable defence force.
Today Sweden lacks essential components of what are called its armed forces, while the equally essential civil defence can almost be said not to exist. What remains may cover peacetime needs. Yes, I can hear your objections, and they are valid. Military defence against trouble in our immediate vicinity is also lacking, and many wars have started unexpectedly or with scarcely any warning.
Feminist Initiative states: “Men's violence against women is a structural and global problem. Rape is also becoming an increasingly common weapon in armed conflicts. Peacekeeping and international operations must possess the knowledge and resources needed to ensure women's safety.”
Rape has always accompanied war. During the Second World War, the author claims, it was also encouraged by Russians when the “famous” writer Ilya Ehrenburg allegedly urged soldiers in the Russian press to rape German women as they entered East Prussia. One might wonder whether this slowed the Russian advance somewhat. In any case, the author writes, for Russian soldiers this came to apply to women of every age, including children and the elderly.
In my blog I have tried to show how terrible war is, and why we must therefore be able to prevent it through sufficiently strong defences. Here are two examples. The Germans retook a village in the Baltic region that the Russians had occupied. They found a repeatedly raped woman nailed to a barn door, and quickly managed to bring reporters from neutral countries to the scene. I still remember reading the report.
The Soviet lieutenant Vladimir Gelfand kept what became the book “German Diary 1945–46: Notes of a Soviet Officer”. It appeared posthumously in Sweden in 2006 and contains diary entries from the final phase of the war, beginning on 13 January, and later from the occupation years 1945–46. Here are a few quotations:
“…The day before yesterday a women's battalion fought on the left flank. It was completely defeated, and the captured German women said that they were avenging their husbands who had fallen at the front. I do not know what was done to them, but these wretches should be executed without mercy. Our soldiers suggest impaling the women through their genitals; I think they should simply be eliminated.” … Women served as regular front-line soldiers in the final phase of the war and were subject to the laws of war, which, the blogger says, were unknown to the Russians.
“… After one of them has been impaled and sent naked back towards the German lines, no more women are seen among the enemy.” … There is much more in this book that I do not consider appropriate to quote on my blog. Note in particular that the diarist was an officer (a lieutenant), not an uneducated enlisted man.
So as not to frighten voters who still want a defence capability, the party concludes: “Military intervention may nevertheless be justified when preventive measures have failed and it is the only means of preventing further human rights violations and suffering. It must take place in self-defence or under a UN mandate.” The need for well-equipped, well-trained defence forces to accomplish this is conveniently ignored.
Feminist Initiative sets out its position in four points:
• Redefine the concept of global security policy to include structural violence against women in everyday life.
• Abandon traditional security policy and instead focus on sustainable peace, bodily integrity, freedom of action, and the right and freedom of women, men and transgender people to live autonomously in every sphere and at every stage of life.
• Work at national and international levels to resolve conflicts without military methods.
• Apply zero tolerance to every form of sexual exploitation during UN missions.
The first two points show that they have understood nothing about security policy. Violence against women and the issues in the second point are important, but they certainly must not replace what is now included in security policy. Everyone's safety matters just as much as women's safety, and particular attention should go, for example, to children, older people and those who are ill, regardless of gender.
To propose dismantling what we currently mean by security policy is simply absurd, insane or whatever one wants to call it. Conflicts between countries exist and will continue, with terrible consequences for people of every kind. All our parties seek to resolve conflicts primarily by non-military means and also pursue zero tolerance of sexual exploitation.
Traditional security policy is patriarchal, writes FI, and historically that has undoubtedly been true. Yet there is no shortage of combative women: Joan of Arc, Margaret Thatcher, Karin Enström, our defence minister, and many queens throughout history. Today several women also hold senior positions in the Swedish armed forces.
FI is led by Gudrun Schyman, who, at the height of her political career, was one of Sweden's leading admirers of Generalissimo Stalin, later Mao Zedong and, if I remember correctly, Pol Pot. I can hardly imagine more belligerent and repugnant violators of human rights, yet the average Swede has quickly forgotten them, as Gudrun herself seems to have done.
Today Putin is rampaging almost unchecked, and the EU has no effective answer, having made itself dependent on Russian gas, while the United States is tired of Europe's internal quarrels. Unfortunately the EU's military capacity is almost negligible, just as FI would wish.
What I miss in national politics is a party that cares even a little about the genuinely old and sick. Tax deductions for earned income have repeatedly been introduced with ease despite their consequences, yet immediately abolishing the special punitive taxes on older and sick people meets resistance even from the Social Democrats, as we have just learned. These are the same people who used to speak so warmly of solidarity. Even in the coming election period they do not believe they can abolish these taxes completely. No one probably knows today what FI and the Greens think about this question.
Older and sick people seem to interest none of the established parties any longer. The word of the day is SELFISHNESS.
|
||
About meBertil |
||
| I am 90 years old and have lived in Sandarne (Söderhamn) since 2004. I have gathered some experience, so I have something to say. An old man can understandably become rather annoyed at how things are run in Gävleborg and Söderhamn, and by who stays in power. My life includes five and a half years of military service, chiefly while Europe was in turmoil; after some years of study, forty years of work planning the defence telecommunications network (for total defence). One speciality was electromagnetic-wave propagation (for nine years I was an adjunct member of the Swedish National Committee for Radio Science). I was an amateur politician in Haninge municipality: eighteen years on the municipal council, nine on its executive committee, twelve as deputy chair of the school board, six as deputy chair of the property committee, and twenty-one as chair or deputy chair of municipal companies and other bodies. I was active in Lions Club Västerhaninge for 36 years. All this may count as some experience, I suppose. My posts are organised under the labels above. This blog began in February 2009. |